Rubinriddaren
�ntligen var riddar Spjuth�k och hans v�nner framme vid kung Saraks gravr�se. Tynian, alcionriddaren fr�n Deira, b�rjade m�ssa sin besv�rjelse. L�ngsamt steg kung Saraks ande upp ur marken. Hans sk�ld var bucklig, och det ur�ldriga sv�rdet hade hack i eggen. Han var oerh�rd till v�xten - men han bar ingen krona.
"Detta �r otill�tligt", sade anden dovt. "�terb�rda mig genast till min viloplats, om jag icke skall bli vred."
"Ers majest�t, v�rt �rende �r av yttersta vikt."
Spjuth�k tog ett steg fram�t. "Eleniens drottning Ehlana �r d�ende och endast juvelen Bhelliom kan hela henne. Vi har kommit f�r att be om er till�telse att anv�nda Bhelliom till detta. Vi skall �terf�ra juvelen till er grav s� snart v�r uppgift �r fullgjord."
"�terf�r den hit eller beh�ll den", sade v�lnaden likgiltigt. "Dock skall du icke finna den i min grav."
|